.
tänker på hur det skulle vara att behöva komma ut. att behöva samla familjen och berätta hur, varför och att man är lagd åt ett visst håll. jag menar, det är inte så att folk samlar sin familj och motiverar varför man är heterosexuell. folk tror också att det är vanligast och normen att vara Hetro. men i själva verket är det ju så att ungefär lika många folk är bi/homo/transa. bara att man kanske inte vågar komma ut eller vill. man kanske lever hela sitt liv i tystnad, på ett sätt som verkligen samhället borde se vid det här laget. jag är bisexuell och blir så sjukt innerligt sårad om folk säger "du är bara i en fas just nu", eller "du är en förvirrad tonåring." jag vill inte att folk ska se på mig så, på läggningen så. i min familj har det aldrig varit något problem, trodde mina föräldrar skulle flippa ur och inte acceptera det. men they did, har aldrig varit något problem över huvudtaget. är några vänner som sagt att det är "äckligt" eller "snuskigt". men you know what? jag är faktiskt starkare än så och vågar stå för min sak, jag accepterar vem som helst som säger att dem är bi/Hetro/homo eller transa. hatar könsroller och uppdelning av killar och tjejer. tänkte bara skriva av mig nu. ha en fin dag!
