Till min andra halva som aldrig fanns

24/6-14

Jag vet att du egentligen finns, att du finns i sinnet med mig, för ibland när jag känner mig ensam så känner jag en sorts närhet ändå, det är då jag vet att du finns där. Jag vet att jag hade älskat dig så sinnessjukt mycket, för det är sånt tvillingar gör.

Jag vet att om du hade funnits hade du tröstat mig när jag var ledsen och jag hade gjort detsamma för dig. Du kanske hade blivit arg på mig för alla de gånger jag föll för en och samma kille som sårade mig om och om igen, då kanske du skulle skällt ut mig först för att sedan trösta mig.

Också när jag fick reda på att jag är kroniskt sjuk, då vet jag att du hade varit där för mig, jag vet att du hade hjälpt mig, du hade kanske kunnat prata om mina känslor när det var som jobbigast.

Jag vet att vi hade lekt i träd när vi var små, och kanske hade vi byggt en trädkoja att ha för bara oss. Vi hade säkert lekt kull och råkat gått över gränsen och gjort föräldrarna sura. Vi hade säkert bråkat över småsaker och du hade blivit sur på min första fylla, som vi kanske hade samtidigt.

Du kanske hade följt med på alla mina resor och mina galna nätter med mina kompisar.

Du kanske hade blivit förälskad i någon av mina kompisar, då kanske jag hade blivit arg och skällt ut dig, men senare hade jag tyckt att det var helt underbart. Du kanske hade stoppat mig från alla dumma grejer jag har gjort i mitt liv. Du kanske hade försvarat mig när jag bråkade med någon, du kanske hade slagit ner någon som du visste skulle tagit mig.

Jag kanske hade anpassat mig efter dig för att inte förlora dig. Du kanske hade gjort detsamma. Jag vet i alla fall att vi hade varit det bästa jävla tvillingparet som fanns.

’’Du lever ditt liv för två, så gör extra bra av allting.’’

Kommentera här: